Utanför apoteket satt vi och väntade på att det skulle öppna, på en bänk bredvid ett par farbröder (runt 65-70 år).
Maja var klädd så här:
Då utbrister ena farbrorn:
- "Vilken cool liten kille. Han ska väl bli fotbollsspelare?!"
Jag svarade:
-"Ja det kanske hon blir. Som mamma sin." (Med skämtsam ton)
-"Aha, är det en flicka?"
-" Japp"
-"Men hon har ju en blå tröja?"
-"Ja, och ibland har hon en rosa."
-"Ja men det är en söt flicka!"
Sen reste farbröderna sig upp och gick in på apoteket, som precis öppnade dörrarna.
Efteråt funderade jag lite på det här med könsspecifika färger och varför Maja var cool som kille men söt som flicka.
Jag gillar rosa, det gör jag, men har efter en flicka blivit lite less på den färgen och nu till Maja varierar jag väldigt mycket med alla möjliga färger. Blått, brunt, grönt, turkost, rosa, rött och svart.
Jag tar absolut inte illa upp om nån tror att vår bebis är en pojke, för vem kan se vilket kön det är på en liten bebis?
Jag tycker det är lite kul faktist och se hur folk beter sig mot barnen beroende på vilka färger de har på kläderna. ;-)
Till exempel på Öppna förskolan. Hi hi..
Har dom "killfärger" på sig så får jag höra:
"Vilken liten tuffing." "Oj vad stark och stor du är." osv
Har dom "tjejfärger" på sig hör man:
"Åhh, vilken liiiiten sööötnos." "Vad gullig man kan vara" osv
Som slutsats kan man dra att pojkar är "coola, stora, tuffa och starka" och flickor är "söta, små och gulliga".
Snacka om att kört fast i könsfällan! SUCK
Det mest irriterande är när jag hör mig själv öppna munnen och säga nåt liknande. FASA ;-)
Jag anser mig ju vara rätt genusmedveten men erkänner att jag också fastnar i fällan. Men ett första steg måste ju vara att man är medveten om detta eller?? He he..
Nu ska jag gosa med mina gosiga och coola flickor!
Kraaam